"Dina läppar rör sig men..."
Haha, jag kan se dig framför mig när du säger den meningen, "Dina läppar rör sig men...", så viftar du lite lätt med händerna. Hahaha, varför kom jag och tänka på det nu? Jag kommer förevigt komma ihåg dina knasiga meningar, än hur fåniga de må vara.
Vad lätt det är att sakna något som egentligen fortfarande finns kvar men inte på samma sätt. Vilken tomhet det är, vilken total omställning med värderingar och tankar det blir. Jag saknar dig.
Jag vet att man inte kan förändra hur man känner, men om man känner mer för en person än bara vän? För mitt huvud har uppfattat att det är så, eller iallafall vill uppfatta det så, har jag fel?
Jag kan hålla med om att ju längre tiden gått, desto mer har jag sett dig som en vän, men som jag fortfarande vill tillbringa all den vakna tiden med, den sovande tiden också, jag vet inte om det beror på distansen, eller om det bara blivit så. Jag har dock inte fått känslan av "vän" då vi besökt varandra , det är väl mer när vi inte setts på några veckor. Men jag kan säga så här, varje gång vi skiljts åt så har jag gråtit för att jag ska skiljas från den jag älskar. För jag älskar verkligen dig, för allt du är och allt du har varit och allt du förhoppningsvis kommer att vara för mig i framtiden också. För du kommer väl finnas där?
Internet, vilken förvrängd men helig plats. Jag måste erkänna att Internet har fuckat upp mig totalt under dessa år men det var ju där jag hittade dig, min bästa vän.
Vad lätt det är att sakna något som egentligen fortfarande finns kvar men inte på samma sätt. Vilken tomhet det är, vilken total omställning med värderingar och tankar det blir. Jag saknar dig.
Jag vet att man inte kan förändra hur man känner, men om man känner mer för en person än bara vän? För mitt huvud har uppfattat att det är så, eller iallafall vill uppfatta det så, har jag fel?
Jag kan hålla med om att ju längre tiden gått, desto mer har jag sett dig som en vän, men som jag fortfarande vill tillbringa all den vakna tiden med, den sovande tiden också, jag vet inte om det beror på distansen, eller om det bara blivit så. Jag har dock inte fått känslan av "vän" då vi besökt varandra , det är väl mer när vi inte setts på några veckor. Men jag kan säga så här, varje gång vi skiljts åt så har jag gråtit för att jag ska skiljas från den jag älskar. För jag älskar verkligen dig, för allt du är och allt du har varit och allt du förhoppningsvis kommer att vara för mig i framtiden också. För du kommer väl finnas där?
Internet, vilken förvrängd men helig plats. Jag måste erkänna att Internet har fuckat upp mig totalt under dessa år men det var ju där jag hittade dig, min bästa vän.
Kommentarer
Trackback
