En reminder.
Hej bloggen. Karln ligger och sover och jag finner mig själv med att läsa gamla, heartbreaking-mail. Vad tänkte jag med nu egentligen? Sätta mig och läsa gamla mail som jag sparat på i fyra år bara för att. Mail kan ju alltid vara bra att ha, eller?
Ska man vara wild and crazy och radera ca 70 mail som var de viktigaste i mitt liv (under den perioden). Att ta bort dessa mail skulle/kommer kännas som att bränna upp 20 års dagboksskrivande... detta var ett tydligt kvitto om att jag(mitt psyke) inte kan göra något sådant ännu. Kanske man ska låta någon annan göra det åt en så att man nån gång bara släpper taget. Jag ska även ta bort denne från facebook. Det kommer inte kännas lika jobbigt då han inte är Han längre.
Jag har aldrig sett mig som en självdestruktiv människa, men i sådana fall som denna så är jag tamigfan den värsta sorten. Helt jäkla okapabel till att ens kunna radera ett mail. Hade inte orden varit så ärlig så skulle dessa mail varit borttagna för länge sen.
Ska man vara wild and crazy och radera ca 70 mail som var de viktigaste i mitt liv (under den perioden). Att ta bort dessa mail skulle/kommer kännas som att bränna upp 20 års dagboksskrivande... detta var ett tydligt kvitto om att jag(mitt psyke) inte kan göra något sådant ännu. Kanske man ska låta någon annan göra det åt en så att man nån gång bara släpper taget. Jag ska även ta bort denne från facebook. Det kommer inte kännas lika jobbigt då han inte är Han längre.
Jag har aldrig sett mig som en självdestruktiv människa, men i sådana fall som denna så är jag tamigfan den värsta sorten. Helt jäkla okapabel till att ens kunna radera ett mail. Hade inte orden varit så ärlig så skulle dessa mail varit borttagna för länge sen.
Nu skulle man ha fått prata med D.
