Hjärtat får inga rynkor
TV4 har denna veckan temat Kärlek. Jaa, jag stavar ordet Kärlek med stort K för det verkar som att livets draman, handlingar, tankar och heta kärleksakter just handlar om det ordet. Jag hoppas att om jag vid 70 års ålder plötsligt blir änka, singel eller lämnad, fortfarande har förmågan att bli förälskad igen. Den där känslan att man MÅSTE ta vid sin käraste, annars bryter man upp i miljontals atomer och har svårt att hitta tillbaka till ursprungsläge.
Jag hoppas att jag vid 70 års ålder känner mig så väl så att jag vet vad som är lagom och inte. Just för tillfället har jag svårt att röra verkligheten. Jag vet inte när dagen börjar eller slutar för just nu är alla dagar den samma. De bara snurrar på som repriserna utav Sex and the city. Jag hoppas att jag i snar framtid har förmågan att stanna tiden och bara va. Inte "va" på det negativa sättet jag är nu, utan att jag vet vad jag har och vad som händer i några år framöver. För just nu är det svart.
Idag har jag tänkt att tvätta kläder och kolla lite hur det ser ut i garderoben. Vi sticker ju som sagt till Turkey och jag vill inte stå där och känna att jag MÅSTE köpa något att ha på mig för då får jag bara panik och ångest om jag nu inte hittar något. Det är bättre att ta med sig för mycket än för lite. Jaa, ni kan ju höra hur jag övertalar mig själv att en gigantisk väska med onödiga ting är bättre än en liten med de allra viktigaste.
Ge mig ett kall i livet som blir min största passion för guds skull!
