Ack låt mig leva riktigt, och riktigt dö en gång.
Denna dagen kan inte kallas något mer än en riktigt deppig, grå och sliten dag. Det känns som om jag lever i en bubbla och att mitt syre kommer försvinna om någon pickar hål på den. Låt min jävla bubbla vara i fred!
Varför ska allting gå så fort fram? Alla verkar veta vad/var de ska plugga, jobba, resa, äta. Jag vet ingenting. Jag känner ingenting. Jag kan inte känna nånting..
När blev allt så jävla svårt? Varför finns du där och jag här? Varför finns du överhuvud taget?
Jag hade det bra i Malmö. Men jag vet inte vad jag kom fram till. Alla resor dit beror ju på egentligen bara en sak.. eller okej, två saker. Träffa Johan och bli förälskad i staden. Min blivande hemort? Min blivande pluggstad? Min blivande... vad?
Jag letar och letar, försöker komma underfund med VAD VILL JAG BLI? VAD VILL JAG GÖRA?
Det vore trevligt att slippa plugga, ha en bostad i 20 olika städer där man pendlar emellan vecka för vecka. Men precis som ovan, så är det min lilla bubbla jag lever i. Ständigt och jämt gå tillbaka till min bubbla då tider känns svår och känslor mixade till en smoothie.
Rädslan av att andra ska lyckas istället för jag gör mig mörkrädd. Att andra hittar lycka innan jag ens hinner provsmaka glädje. Det må låta ego, men det är väl en utav alla de männskliga sidor alla människor har. Jag kanske måste erkänna min egoism.
Känner jag mig själv rätt, så kommer nästa blogg-inlägg vara bra mycket trevligare och bra mycket mer läsvärt. För detta är bara trams och jag tycker synd om mig själv.
Varför ska allting gå så fort fram? Alla verkar veta vad/var de ska plugga, jobba, resa, äta. Jag vet ingenting. Jag känner ingenting. Jag kan inte känna nånting..
När blev allt så jävla svårt? Varför finns du där och jag här? Varför finns du överhuvud taget?
Jag hade det bra i Malmö. Men jag vet inte vad jag kom fram till. Alla resor dit beror ju på egentligen bara en sak.. eller okej, två saker. Träffa Johan och bli förälskad i staden. Min blivande hemort? Min blivande pluggstad? Min blivande... vad?
Jag letar och letar, försöker komma underfund med VAD VILL JAG BLI? VAD VILL JAG GÖRA?
Det vore trevligt att slippa plugga, ha en bostad i 20 olika städer där man pendlar emellan vecka för vecka. Men precis som ovan, så är det min lilla bubbla jag lever i. Ständigt och jämt gå tillbaka till min bubbla då tider känns svår och känslor mixade till en smoothie.
Rädslan av att andra ska lyckas istället för jag gör mig mörkrädd. Att andra hittar lycka innan jag ens hinner provsmaka glädje. Det må låta ego, men det är väl en utav alla de männskliga sidor alla människor har. Jag kanske måste erkänna min egoism.
Känner jag mig själv rätt, så kommer nästa blogg-inlägg vara bra mycket trevligare och bra mycket mer läsvärt. För detta är bara trams och jag tycker synd om mig själv.
Kommentarer
Trackback
