Still I´m glad!
Jag läste gammal msn-historik från din och min konversation nyss. Två månader gammal historik. Förstår ni hur lång tid sånt tar?
Jag läser inte för att gräva ned mig, inte för att påminnas hur fantastisk du är som person. Jag vill bara få lite fjärilar i magen igen, det där suset som kan få vilken tjej som helst att bli knäsvag.
Jag har suttit och skrattat för mig själv, tagit mig för munnen för att dämpa garvet. Alla dessa år, alla dessa smeknamn och händelser, alla konversationer som kanske pågått i två minuter men ändå förgyllde ens dag då de innehöll "babe", "sugaaahh?!?!:D", "fiii", eller "ooohan".. ja, ni förstår. Fyfan vad jag värdesätter dom nu så här i efterhand. Då var det en vana men nu när man tänker tillbaka så är det ju så min verklighet är och kommer nog alltid vara (i mina ögon). Ooohan och Fiii, dom där bästakompisarna, och han, den där enda personen jag skulle vilja ha i mitt liv ända tills den dagen jag sluter mina ögon för gott. Du är min stöttepelare och har varit i så många år, jag anförtror mig till dig mer än vad du kanske tror.
Nästa gång vi ses så kanske det känns lite märkligt och obekvämt, men så ska det inte behöva vara för evigt. Vi ska fortfarande kunna sitta och bli fulla, du sittandes vid datorn och lirar gitarr medans jag sitter på soffarmstödet och sjunger med i de låtar jag kan. Du fixar käket och jag diskar. Du fiser och tittar på mig lika stolt som alltid över vilken jävla brakare du la av. Känner du igen det?
Jag känner igen det, och jag skulle inte byta bort en sekund utav det mot något annat, för du är den roligaste jag vet.
Btw, nu har jag semester.
