sofiesjolund

Åh du arma värld. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Bloggar, historier, bilder och händelser. Så mycket händer i mina vänners liv och det enda man får ta del av är några rader eller bilder för att leva sig in i deras vardag. Så tråkigt allting blev. Så många gamla minnen som man är rädd ska förtvina. The gang är ju dock alltid the gang. Men jag önskar att man kunde få tummen ur röven och vara en liten större del utav det bara. Jag lägger många tankar och funderingar på er, men grejen är att jag inte delar dom med er. Haha, så slamsigt det blev.

Snart är det valborgsmässoafton (grattis på namnsdagen Farmor, om du nu skulle kunna läsa det här. Du är ju faktiskt död). Jag jobbar på torsdag så det blir nog rätt lugnt för mig ändå, det är synd för jag jobbar rätt mycket hädanefter. Idag fick jag dock sommarschemat och det ser lovande ut mina vänner. Jag är ledig under gatufesten, TJOHEJ! Jag hoppas bara att alla andra också kan åka, annars ger det ju inte så mycket att vara ledig.


Miss you all, and love you all. När kommer ni hem egentligen?

Det gick bra med besöket från farfar (föregående inlägg). Vi gick på staden där han fann en jacka och två skjortor. Han bjöd på mat och avslutade dagen med att ge mig och syster 500kr var. Tack farfar!

Jag hämtade Linus på jobbet kl 19 och åkte hem till honom. Han åt lite mat och helt plötsligt kom vi på att vi skulle gå upp ett jättefint berg med utsikt låååångt låååångt åt alla håll. Vilken bra idée tänkte jag/vi och packade lite gosaker som korv, räksallad, bröd, ketchup, senap och lite att skölja ner det med. Vi tog bilen till början utav den påhittade stigen, jaa ni förstår, det var ingen bra stig utan det var bara en jävla massa skog där de ritat runda ringar på träden så man visste att man var på rätt väg. Efter kanske 20min utav bara uppåtstigande berg så var vi äntligen framme på toppen. Det var fantastiskt vacker och solen höll upp värmen så vi frös inte direkt. Efter om och men så fick vi igång brasan (och då var det fan i mig inte lätt) och vi började grilla. Vi skrev i en dagbok som de hade där uppe, de som väljer att stiga upp på berget kan då läsa vårat lilla inlägg.

Åter till berget. När vi nästan ätit upp all korv så bryter jag plötsligt ut ett "ahhh!!!". Det kom ljud ifrån den mörka skogen. Linus stannar upp och frågar "Va?? vaaa??". Och så kommer ljudet igen, fast betydligt högre. Jag blir rädd och efter 3min så har vi packat alla våra saker och släckt elden, eller försök till att släcka den iaf. Ut i skogen bar det och ganska snabbt så insåg vi, vi kommer inte ihåg från vilket håll vi kom ifrån. Vi hittade inga fotspår, inga ringar på träden, INGENTING! Åh, vilken jävla panik, jag hatar att tappa kontrollen. Och det blev inte bättre när jag insåg att linus inte har en aning om vart vi är, eller hur vi ska hitta tillbaka till stigen. Det fick bära eller brista, vi gick ner rakt in i skogen, genom all bråte och snö, alla träd och alla kvistar och hål. Vi bara gick, ramlade, stod stilla i ren depression och allt man hörde var knastrande från oss och knastrande från de äckliga djuren som fanns runt om kring oss, för tro mig, de stirrade och följde efter oss. Efter ett tag då vi gått i sumpmark och blivit blöta ända upp till knäna så hittar vi ut på e4. När vi kommer fram så är det ett jävla stängsel som skiljer oss från vägen, och vi får krypa längs det jävla stängslet för att till slut kunna hoppa över och ta oss till bilen igen.

Just under denna kväll så är min tidsuppfattning helt fucked up. Men jag skulle gissa på att vi sammanlagt gått i ca 1,5h och jag tänker aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aaaaldrig mer gå ut mitt i skogen, utan vara sig lampa eller ordentliga kläder. Och absolut inte gå ut då solen bara är uppe en timma till och vi inte har en ordentlig stig att gå på. SATANS BERG!




 <--- Nu kommer det att bli mycket sånt för att fira att vi lever. Godnatt!

Åhh du fantastiska tisdag, vad jag har väntat dig. Solen strålar och jag har precis lagt på sommardäcken, hör ni det, sommardäcken!

Idag så är jag lediga ledigheten och idag så kommer farfar ner för att göra  de såkallade "årliga ärenden". Han har vissa perioder under året där han ska göra diverse ärenden så som klippning, handling, bankning, shopping eller att låta mig eller syrran köra hans hyundai.

Nu bör jag öka takten lite för jag vet att farfar säkert åkte in till stan vid 10 och snurrar nu runt på stan för att fördriva tiden tills ida slutar klockan 1.

Tjing!

Och föresten, det har snart gått tre månader, wiiie :D