Välkommen till mitt liv.
Jag vet inte hur längesen det var sen jag skrev senast på denna förbannade blogg. Men man kan säga så här, jag har inte dumpat bloggen ännu.
Det har hänt mycket sen sist. Jag har varit i Göteborg där det var mer än bara roligt, det var skitroligt. Synd bara att vi inte hann med något mer än att supa och krypa på golven. Av någon anledning smekte jag Domkyrkan i GBG, den hade lika fina och runda former som mig själv, det var det jag sa ialla fall. Jag har besökt Malmö där jag fick åka på Johans nya flickvän, en röd motorcykel som för tillfället är min största konkurent. Jag har flyttat från Vintergatan 13 C till Åsliden 204, en mil utanför stan. Där bor jag för tillfället i ett nybyggt skidstahus med tillhörande bekvämligheter. Soya trivs, mina föräldrar trivs, och grannarna är sotis. Bättre än så kan det väl inte bli?
Jag har bekräftat nya vänner och deletat bekanta. Jag har gått upp i vikt och tappat stinget att göra nånting åt det.
Mat är så förbannat gott.
Något som är mindre roligt är att alla mina närmsta vänner har stuckit till Tunisien.
En vecka går dock fort, men den hade gått bättre om jag också hade placerat mitt arsle på planet och följt med.
Miss u all!
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear
To think I might not see those eyes
It makes it so hard not to cry
And as we say our long goodbyes
I nearly do.
