I know that life's design moves around white lies, white lies, white lies, white lies.
Jag tror att våren är på väg. Lättklädda människor, solsken, första sittningen vid hamnen tillsammans med Tom och en subway-macka i handen, det är vår det.
På tal om vår så börjar även flyttningen till nya huset att ta större steg. Husets design är betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Nya möbler, nya garderober, nytt kylskåp, allt är nytt! Om ändå livet vore nytt..
Jag vill se mot nya tider. Jag vill resa i sommar, jag vill vara ledig, jag vill festa med mina kompisar och kanske träffa nya kompisar? Ska vi ta den där roadtrippen, sista roadtrippschansen innan vi alla sitter med böcker till hakan, har skrivkramp, håravfall och pms.
Livet, som borde skrivas med stora bokstäver, är för tillfället ett meningslöst ord som inte är värd caps lock.
Jag har så svårt att bestämma mig över om jag ska plugga eller inte. Att se mina vänner försvinna en efter en är inte direkt uppfriskande. Jag vill också vara galen och hitta på något nytt. Flytta till en ny stad, träffa nya människor men ändå vara nära mina gamla människor. På tal om gamla människor så är min mormor 80 år.
På tal, på tal, på tal. Det är mycket på tal idag. På tal om skola så vill jag dra till Göteborg eller Malmö. Det är dit jag vill och det är där jag kommer hamna. Frågan är bara vad man bör studera. Dietist? Hälsovetare? Nörd?
Jag önskar att man kunde utbilda sig till nörd, för då skulle jag gå ut med de högsta betygen.
Hoppa fint så får du popcorn!
Ack låt mig leva riktigt, och riktigt dö en gång.
Varför ska allting gå så fort fram? Alla verkar veta vad/var de ska plugga, jobba, resa, äta. Jag vet ingenting. Jag känner ingenting. Jag kan inte känna nånting..
När blev allt så jävla svårt? Varför finns du där och jag här? Varför finns du överhuvud taget?
Jag hade det bra i Malmö. Men jag vet inte vad jag kom fram till. Alla resor dit beror ju på egentligen bara en sak.. eller okej, två saker. Träffa Johan och bli förälskad i staden. Min blivande hemort? Min blivande pluggstad? Min blivande... vad?
Jag letar och letar, försöker komma underfund med VAD VILL JAG BLI? VAD VILL JAG GÖRA?
Det vore trevligt att slippa plugga, ha en bostad i 20 olika städer där man pendlar emellan vecka för vecka. Men precis som ovan, så är det min lilla bubbla jag lever i. Ständigt och jämt gå tillbaka till min bubbla då tider känns svår och känslor mixade till en smoothie.
Rädslan av att andra ska lyckas istället för jag gör mig mörkrädd. Att andra hittar lycka innan jag ens hinner provsmaka glädje. Det må låta ego, men det är väl en utav alla de männskliga sidor alla människor har. Jag kanske måste erkänna min egoism.
Känner jag mig själv rätt, så kommer nästa blogg-inlägg vara bra mycket trevligare och bra mycket mer läsvärt. För detta är bara trams och jag tycker synd om mig själv.
Nu är solen här.
Som sagt, idag är den sista dagen och vi ska väl ta vara på den så gott det går. Båda är duschade, båda är färdiga, båda är mätta. Så det enda som fattas nu är väl en promenix och kort-tagande. Det blev en del bra kort igår faktiskt, kuuuul-iga om man ska säga det på vårat språk.
Jag har köpt tre par skor och ett par jeans. Är det någon som behöver skor så är det jag, det kan du hoppa upp och hajja.
Jag skriver mer imorgon, efter min helvetesresa på 10timmar. KRÄKS!
En blogg är nu född.
Nå väl, här sitter jag i min ensamhet i Malmö eftersom Johan åkt iväg med jobbet. Ikväll ska jag laga middag åt Stinki. Potatisgratäng, kyckling filéer och vitt vin. Det låter väl som en trevlig onsdagkväll?
Jag måste säga att vädret kunde få vara snäppet bättre än vad det är nu. Jag har hört att i Ö-vik så har det varit en superduperhelg med sol och värme. Varför kan inte denna sol och värme sprida sig över hela landet? Snåljudar!
Det känns som tiderna börjar bli annorlunda. Människor rör på sig allt mer i landet, finner nya stigar och berg att bestiga. Hur ska jag hinna ikapp alla egentligen? Ni kan väl vänta på mig i något skogsbryn så joinar jag er i eran färd mot livet.
