sofiesjolund

Där låg jag, med tusen tankar och tusen känslor i kroppen som inte ville sluta. Skakade och höll om kuddarna som fortfarande luktade dig. Tittade på fotot som jag har i plånboken, spelade låtar på mobilen som både du och jag kan. Vaggade mig själv i timtals för att tårarna skulle fördelas rättvist på vardera sida om kinderna.


Ångesten börjar avta och jag glider in på saknaden istället, och det enda som håller mig på benen är hoppet av att få se dig igen.