Jag älskar dig Soya Bebi Sjölund.
Mina närmsta vänner kanske har hört talas om att min hund Soya inte mått så bra? Lite hängig, deppig, vill inte göra så mycket... Vi trodde att det berode på att hon snart skulle löpa, men nejnej.
Imorse väckte mamma mig med ett "Sofie, jag ska åka med Soya till härnösand, hon mår inge bra".
I illfart åker vi dit där de klämmer lite på henne och tar urinprov. Urinprovet såg bra ut och det fanns inga tecken på urinvägsinfektion eller blod. För säkerhetsskull så kunde dom röntga och ta blodprov på henne, men bara om vi själv ville. "Självklart", tänkte vi, vi var ju ändå där och det var ju ett tag sen hon va och kollade så allt stämde.
Och där, på röntgenbilden fann de något märkligt i hennes mage, något som inte borde vara där, livmoderinflammation. De kollade även urinprovet igen och konstaterade att hon hade urinvägsinfektion.
Livmoder+urinvägsinfektion = inge bra.
De ringer sundsvall på en gång och undrar om vi får krypa in före andra patienter. Jepp, är vi där inom en timme så har de plats. Gasar till Sundsvall där vi söker i ovetskap det förbannade djursjukhuset.
ÅH!! där är det!!! In i byggnaden, klockan var då 13:30, ställer oss vid disken och innan vi hinner säga något möter receptionisten oss med "är det där Soya?". Jaa, säger vi och blir inskickad till ett rum. Läkaren klämmer lite på henne, klämmer lite på magen och lyfter på svansen där det rinner ut flytningar. "Så här mycket ska det inte komma om det endast är en urinvägsinfektion, vi börjar på en gång". Och det var då den riktiga mardrömmen började... att krama henne (kanske) en sista gång, pussa hennes fina nos och se henne gå därifrån. Jag började gråta på en gång, kastade mig ner på golvet och höll i hennes huvud och pussade henne. Och hon gick inte iväg så som hon brukar göra när man vill pussa henne på huvudet, hon stannade och sa hejdå till mig med. Mamma och jag höll om varann med ovetskapen om vi någonsin skulle få se den där helikopter-svansen igen. Den där svansen som jag så jävla mycket älskar.
Vid 5-tiden ringer doktorn oss, "Operationen har gått bra och ni kan komma och hämta henne nu".
KOMMA OCH HÄMTA HENNE?! Vi stod utanför byggnaden och skakade av rädsla när han ringde, vi hade stått där länge.
In i byggnaden igen och fram till receptionen. Vi stod där ett tag då jag hör ett bekant gnäll, fast ett yl/gnäll som jag aldrig hört förut. Jag backade några steg åt vänster där jag ser min älskade vän komma stapplandes och skrek för allt hon var värd. Jag trodde att hon skulle dö då, på fläcken. Dom stoppade in oss i ett rum där vi fick hälsa på henne, men det ända hon gjorde var att yla och skrika tills hon fick huvudet att sluta vobbla, då fick hon syn på oss, mig och mamma. Då fick jag se den där älskade svansen igen som dunkade 3-4ggr mot golvet. Jag brast ut i gråt igen då jag inte kunde förstå varför hon skrek så mycket. "Lägg henne i bilen så vi kan prata" sa doktorn.
Jag höll om hennes midja för att stödja henne när hon gick, för det där vrålet hon hade gjorde fan alla ostadiga. In i bilen och in till sjukhuset igen. Han berättade att när han hade öppnat henne hittade han massor med inflammationer, livmoder, äggstockar, äggledare. Han hade snittat i alla delar för att se vad de innehöll... bara var.
Hemresan var inget annat än en jävla mardröm. Hon skrek, yla, vråla av någon anledning som jag aldrig kommer att få veta. Förhoppningsvis var det utav narkosen som gjorde henne groggy och lite "förvirrad".
Klockan 18:02 sa jag till mamma, "tror du att hon är tyst om en timme?". Klockan 19:02 slutade hon yla....
Ni kan inte förstå hur läskigt det kändes.
När vi kom hem stod pappa, Ida och Jonas på bron och väntade på oss. Vi öppnade bagageluckan och Soya började yla än en gång, men denna gången var hon nog bara glad över att vara hemma, hennes svans viftade igen.
Jag älskar dig Soya Bebi Sjölund. Låt två veckor passera fortare än kvickt så du kan leva normalt igen.
Jag är förvirrad.
Dagens frisyr: Uppsatt i toffs, Poopy-toffs.
Dagens smink: En touch av solpuder och mascara.
Dagens klädsel: Leggins, kjol och tröja.
Dagens händelse: Middag med familjen på MatCompaniet
Dagens planer: Ingenting, precis som vanligt.
Dagens vill ha: Packhjälp? Marmaris, som vanligt. Ngt med skabb x 2.
Dagens drog: Cola
Dagens tråkigaste: Vädret och lilltån.
Dagens finaste: Ida
Dagens köp: Kladdkaka på Cafe lilla Paris
Dagens mat: Macka, kladdkaka och köttfärsrulle
Dagens mående: Förvirrad, fundersam, nyfiken på livet.
SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Johan
såg dig gråta: Lite tårar blev väl på gatufesten, men gråta utav hela hjärtat? Johan
fick dig att gråta: ett kapitel i livet som inte ville fortsätta
fick dig att börja skratta:
du gick på bio med: Helena, Kebbe och Robin
du gick på stan med: Stina
skickade ett e-mail till dig: Mystisk man från myspace.com
skickade ett sms till dig: Tom.
skickade ett lunarinlägg till dig: Har ingen koll på det.
HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja
bråkat med ditt husdjur: HON SKA HA STRYK!
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Tyvärr
HAR DU NÅGONSIN VARIT I:
Norge: Nej, tråkigt nog.
Danmark: Ja, och skoj var det.
Finland: Yes sir, och en mystisk man simmade igenom mellan mina ben på badhuset. Jag var kanske 8 år gammal.
Island: Nej.
USA: Nej.
Tyskland: Nej.
Frankrike: Nej.
Spanien: Ja
Italien: Nej.
Kroatien: Nej.
Grekland : Nej
Österrike: Nej.
Schweiz : Nej.
Turkiet: Ja
Thailand: Nej
Kanada: Nej.
Brasilien: Nej.
Belgien: Nej.
Bulgarien: Nej.
EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Jordens undergång.
Var vill du gifta dig: Där ingen kan se hur jävla ful karl jag fått tag på.
Vem hatar du verkligen: Gud och andra.
Varit kär: Ja
Har du ett jobb: Jag jobbar på statoil.
Gillar du att ha folk omkring dig: Gillar jag dem så.
Är du ett hälsofreak: Önskar det.
Är du ensam nu: Ja
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: De som jag kan förknippa till någon person eller händelse.
FAVORIT:
Favorit rum i huset: Köket/vardagsrummet
Typ av musik: Svängig musik!
Parfym: Gucci
Månad: Februari, juni, juli, augusti
Mat: Allt!
Dricka: Vatten.
Godis: Choklad & surisar
Tidning: Aftonbladet
Film: Dum & Dummare
Skådis: Jude Law
Djur: Vovva aka Soya Sjölund
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej, faktiskt inte.. HIGHFIVE!
Köpt någonting: Ja, en tröja på rea.
Varit sjuk: I huvudet?
Sjungit: Alla låtar jag kan texten till.
Sagt "Jag Älskar Dig": Ida
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Ja
Träffat någon ny: Nej.
Saknat någon: Ja, väldigt mkt.
Kramat någon: Japp, det också
Kissed someone: Mammas kind
Ätit: Detta "tidsfördriv" verkar ha en förkärlek till mat?
Hej Sofie Sjölund!
"Jag har nu erhållit svar på alla prover samt de röntgenundersökningar vi lät uföra på er. Röntgenundersökningarna är helt normala. Inga ledförändringar finns alls. Man kan se en lätt felställning i era stortår på båda sidorna. Inget ovanligt och inger ingen misstanke om ledsjukdom. Alla prover ligger bra, ej heller här några misstankar om ledsjukdom. Man kan se att serum-ferritinvärdet, alltså järnvärdet, ligger i underkant, vilket kan tala för en brist på järn men järndepåerna är bra. Blodvärdena ligger bra. Storlek, mängd och form på blodkropparna är bra. För säkerhets skull kommer detta att kontrolleras om ca 6 veckor. Ni kommer att erhålla en kallelese.
Med vänliga hälsningar
Mats Björn"
Japp, där var mitt svar från läkaren, och det är så jävla LÖGN.
Än om jag har en bra eller dålig dag så kan jag inte böja fingrarna. En dålig dag så kan jag inte öppna mjölkpaket, flaskor, dörrar, smörpaket. Allt som man måste använda handflata, fingrar och styrka. Jag kan inte, det går inte, det gör för ont. Och dom påstår att det ser normalt ut? Dom har inte sett mina fingrar på morgonen, när de är så tjocka som falukorvar. När de är så svullna så att det, och detta är inte överdrivet, ser ut som jävla michelin-gubbar! Jag kan inte leva så här resten utav mitt liv, speciellt inte när det "sprids" till andra fingrar. Det började med högra pekfinger för några år sedan. Nu har jag även i vänster pekfinger och ringfinger.
Jag måste medge att jag är besviken, jag hade hoppats på en sjukdom så jag vet vad skiten är, och att man förhoppningsvis kan göra nånting åt det.
Btw, jag har alltid tyckt att mina stortår var de mest normala på min jävla fot. Fuck you snedställning som inte ens syns eller känns!
Still I´m glad!
Jag läste gammal msn-historik från din och min konversation nyss. Två månader gammal historik. Förstår ni hur lång tid sånt tar?
Jag läser inte för att gräva ned mig, inte för att påminnas hur fantastisk du är som person. Jag vill bara få lite fjärilar i magen igen, det där suset som kan få vilken tjej som helst att bli knäsvag.
Jag har suttit och skrattat för mig själv, tagit mig för munnen för att dämpa garvet. Alla dessa år, alla dessa smeknamn och händelser, alla konversationer som kanske pågått i två minuter men ändå förgyllde ens dag då de innehöll "babe", "sugaaahh?!?!:D", "fiii", eller "ooohan".. ja, ni förstår. Fyfan vad jag värdesätter dom nu så här i efterhand. Då var det en vana men nu när man tänker tillbaka så är det ju så min verklighet är och kommer nog alltid vara (i mina ögon). Ooohan och Fiii, dom där bästakompisarna, och han, den där enda personen jag skulle vilja ha i mitt liv ända tills den dagen jag sluter mina ögon för gott. Du är min stöttepelare och har varit i så många år, jag anförtror mig till dig mer än vad du kanske tror.
Nästa gång vi ses så kanske det känns lite märkligt och obekvämt, men så ska det inte behöva vara för evigt. Vi ska fortfarande kunna sitta och bli fulla, du sittandes vid datorn och lirar gitarr medans jag sitter på soffarmstödet och sjunger med i de låtar jag kan. Du fixar käket och jag diskar. Du fiser och tittar på mig lika stolt som alltid över vilken jävla brakare du la av. Känner du igen det?
Jag känner igen det, och jag skulle inte byta bort en sekund utav det mot något annat, för du är den roligaste jag vet.
Btw, nu har jag semester.
All I have are pictures of you and broken dreams to hold on to....
Nu har allvaret börjat igen, jobbar nu tills nästa måndag och sedan är det semester i 2,5 vecka. Kan inte säga något annat än GUUUSIIISCHÖÖNT!
Som vanligt så här under natten så kryper mina tankar in på just dig, som vanligt. Kan bero på att jag undrar vad du gör, har på dig, luktar, äter, pratar med, tittar på, funderar och slutsligen, om jag nån gång under dagen kryper in i dina tankar.
De flesta säger att det är föräldrarna som formar deras barn, men om det är någon som har format mig till den jag är, så är det just du.
_______________________________________________________
Sitting through the memories
Of the times you were with me
Now they seem so very long ago
All the good and bad
All the happy and sad
Made me who I am
I never took for granted that you'd be with me forever
I was always hoping that somehow you'd stay
When you walked away
Something deep inside of me sees
I'm Heartbroken
Everyday's a mystery
Wondering if love will find me
Will I ever open my heart again
Will the pain subside and disappear in the night
You make me sick
Jag ska se till så det blir en bra helg. Inga intriger, inget bråk, ingen spya och inget blod. Detta är vår tid och fan vad jag ska ta vara på den..
Jag är egoistisk. Jag vill att du ska sitta hemma och fundera på hur det känns för mig. Jag vill att du ska lida precis lika mycket. Men det är precis tvärtom, det verkar som det är nu ditt liv leker och jag hatar det.
